goodesblogg

 

Jag satt och skrev en berättelse i sådär 2 timmar precis. Den skulle förklara mig, och få mig att förstå. Det fick mig dock att känna mig galen, och det är jag rädd för. Jag tycker inte om att låta mina avgrunder bli toppar, det ser alltid så obehagligt ut. Jag är verkligen en kamp mellan svart och vitt, på alla sätt. Det är utmattande att vara en person som skapar sitt liv, det finns så mycket ansvar i det. Även om jag skapat ansvars existens lever jag ändå efter dess lagar. Hade jag inte det hade jag nog utan att tänka speciellt, tagit livet av mig bara för att se om man blir medveten om sin handling eller inte. Blev man medveten om det skulle man ju ha hamnat i en annan värld, där man är medveten om tidigare liv. Hmm kristendomen flashade precis genom huvudet. Låt oss säga att det finns en himmel och ett helvete, är man då medveten om vad man gjorde i livet? För helvetet bör ju för någon som tog livet av sig, vara att få leva ett liknande liv igen? Himlen bör ju för någon som levde precis så som den ville och dog av hög ålder, vara att leva på liknande vis igen osv. Reinkarnation på det viset. Då kommer frågan om man kanske ALLTID lever i helvetet eller himlen, och att vara rädd för att dö kanske bara är som "buffringstiden" för att nästa liv ska kunna köra på. Här kommer dock frågan om hur det väljs mellan himmel och helvete. Om vi kopplar detta till solipsismen, där man helt enkelt skapar allt själv. Så bör det ju vara så, att så länge man själv känner att man är värd det ena eller det andra, så bör det bli ens val.  Man väljer helt enkelt själv om man vill leva ett liknande liv igen eller om det ska vara annorlunda. Om man dör bör man alltså möjligtvis välja att skapa sig en värld som är som du önskade den för att forma ditt medvetande åt det håll du vill . Intressanta tankar...

Det finns olika alternativ:

1. Du skapade allt från början och väljer att transportera ditt medvetande mellan dessa skapelser. Och när du dör transporterar du mellan dessa "plan". 

2. Du skapar endast det du kan se, och skapar längs vägen. Och när du dör skapar du helt enkelt det du vill/behöver, skapa för att fortsätta. 

Jag är splittrad.