goodesblogg

andra är man inte lika ensam. Hur stark man än intalar sig att man är, hur intelligent och överlägsen man än tror sig vara så finns det för många sätt att se saker på. Om man bemästrat en syn på livet handlar det inte om att följa den filosofin med tunnelseende. Man får inte fastna, någonsin. Allt måste, ska och kommer omformas på något vis. Det finns oändliga möjligheter, och oändliga begränsningar. Det är hur vi väljer att bemöta saken och tolka vad vi aktar som gör skillnaden. Så länge man söker och inte stannar så kommer det enligt mitt nuvarande synsätt, alltid vara intressant att leva.

Jag börjar förstå kärleken, så mycket som jag kan, med min nuvarande syn förstå bland de största krafterna i min värld, i detta universum. Kärlek är alla, det genomsyrar allt, kärlek är gud,buddha,oden ochh alla storheter i världen. Kärlek är det som ligger under ytan, det som inte går att förklara genom en text som denna, eller genom en film. Men jag kan försöka förstå och förklara det för mig själv, så gott det går. För jag vill och försöker alltid sätta ord på min omgivning. Det är nog problemet med att världen förlorat känslan av äkta kärlek till sina medmänniskor, andra djur och varelser. Vi försöker alltid förklara allt, och vi måste överdriva för att göra oss förstådda. Detta gör att de som  på nytt börjar förstå genom olika sorters media aldrig förstår någonting. Vår västerländska kultur är gjord för att hålla oss tillbaka från just det många vill nå, harmoni och lycka. Vårt samhälle lever på att man ska vara olycklig och därför följa den livsmall som skapats för att vi som ras ska kunna teknologiskt utvecklas. Frågan är om teknologin och de ekonomiska och sociala system vi byggt upp, är mer värdefulla än lycka. Frågan är också om vi utan att ha satsat på detta hade varit del av en inre evolution som skapat mer förståelse för världen som kropp. 

Vi kan inte som världen ser ut idag, ändra den tid som varit, och nutiden är mörk. Vi måste slå oss ur denna kalla, mörka mall och låta det ljus som finns skina starkare. Inte genom att tillbe gudar eller utföra offer eller ritualer, utan genom att faktiskt titta på världen och försöka skala av alla väggar som lagts på oss. Alla dessa lager (precis som i shrek) är bara ivägen för vad vi verkligen är. Jag om någon vet hur det är att vara instängd, jag är fortfarande instängd av det system som förstör mig. Jag har dock fått de tillbakahållande repen att släppa lite, jag har börjat se någon typ av frihet, och den är så mycket närmre än vad jag trott. 

Yin och Yang talar om det mörka och det ljusa. Som jag ser det är det mörka inom oss ett måste för att vi ska kunna finna kärlek. Alltså bör detta hjälpmedel som mörkret är, vara där för att visa oss kärleken, och vara en del av den. På så sätt är även handlingar som strider mot ens egen moral en del av denna kärlek. Jag tror att ju mer mörker du har, desto mer ljus finns det inom dig. Det är därför jag behövt genomgå år av lidande, för att det behövdes för att jag skulle kunna se kontrasten av hur vacker kärleken och lyckan är. Jag kommer möta fler tunga tidpunkter i mitt liv, men de är där för att lära mig att älska, ytterligare.

Livet blir vad man gör det till, klyschigt men så mycket djupare än vi någonsin kommer att kunna förstå.

Det slog mig förövrigt precis att folk faktiskt läser den här... Vem är du okända läsare?

Antar att det mesta omkring mig är ekvivalent med kaos just nu. Inte bara allt omkring mig, utan jag är likadan.
Ambivalent inför varje val. Jag mår illa av mig själv, på grund av min nyskapade osäkerhet. Det känns som att jag är en skog, som skövlas träd för träd. Jag har skrivit texter om skogsbränder tidigare, kanske är detta något som funnits inom mig hela tiden, någoting som aldrig blivit starkt nog att ta över. Hur fan förklarar man att man inte är i stånd att göra någonting alls just nu? Hur förklarar man det för sina nära? Jag har nyligen börjat studera, tagit ett steg mot vad jag kommer spendera livet som och med. Samtidigt känner jag ingen som helst passion för mitt nya val och känner att jag vill byta riktning. Dock är valet som jag gjort nu det man BÖR göra om man är intelligent. Detta ger självklart mina föräldrar hopp om att kunna skryta om sin sons verk osv, någonting som gör att jag får en enorm press på mig. Pressen är inte att klara av studierna, det kan jag göra utan speciellt mycket ansträngning, utan pressen är att stanna på den valda kursen. Men hur ska jag kunna stanna när alla val verkar intressantare, mer utvecklande för alla sociala delar jag saknar osv? Visst kan jag drilla mig till en fantastisk räknemaskin, en av eliten i världen. Men vad har det för värde? Egentligen vill jag nog bara sitta med en gitarr, ett skrivblock, gott sällskap, berusningsmedel och en solnedgång på horisonten. Synd bara att det inte ger speciellt mycket klirr i kassan. 

Frågan är lätt att finna, svaret är dock knepigare. För vad svarar man på: Är det viktigare att ha ett arbete man är passionerad för och tjäna lite, eller är det bättre att ha ett jobb man inte bryr sig om men som ger mycket pengar? 

Det går nog åt helvete på ett eller annat vis, vi får se hur det blir med framtiden.