goodesblogg

Fick precis en stark vilja att klä av mig mitt skinn. På något vis är det någonting under min hud som jag är nyfiken på.. Nej jag har inga planer på att hämta rakbladen och skapa övergångsställen på kroppen. Nej jag fick bilden av hur jag tog tag i ansiktet och bara drog av det som plastfolie. Jag tror att det är en vilja att fly den materialistiska illusionen. Tankarna börjar skrämma mig lite då alla mina känslor pekar åt att fly den här världen, den enda jag känner till. Jag letar efter svaret på hur man gör, men hjärnan säger åt mig att jag kommer bli schizofren och vara den där som alla tittar konstigt på när han går runt och talar högt för sig själv. Tur att jag lärt mig göra det i huvudet, men egentligen skulle det ju vara skönt att göra det öppet. 

Det är fantastiskt hur jag som person faktiskt är den jag är, i andras ögon. För människor verkar tycka rätt bra om mig, så länge jag inte yttrar mig om deras felaktigheter. Jag är ju en person som egentligen tycker att 99% av alla normer är helt efterblivna. Jag är solipsist, dvs egoistisk, överlägsen, sadistisk, manipulativ, burdus, oempatisk, har noll tidsuppfattning, aningen misantropisk, hatisk, elak, ointresserad. Men ändå kommer folk och drar i mig. "Man vill ha det man inte kan få", ja visst. Men hur fan orkar man jaga efter det så mycket? 

Jag ser nästan fram emot den dag då alla på något vis sett igenom mig och ser mig för precis vad jag är.