Tid
Tid är intressant, jag älskar att tiden faktiskt ger möjlighet till allts möjlighet. Att jag faktiskt lever och dör i detta nu, samtidigt som jag föds osv osv. Tiden är inte linjär, och av den anledningen är den intressant. Egentligen bör jag inte tänka på sådant, men ibland jävlar. Men jag slutar nu. Jag gjorde någonting min mediekommunikationslärare hade hatat mig för, jag skrev rubriken först, då följde jag det. Jag följde nog det mesta hon hade att lära mig, men idag är det annorlunda. Jag har slutat bry mig så mycket om hur mitt språk uppfattas, och bryr mig snarare om att nå fram med ett budskap.
Det är intressant med karaktärsutveckling. Idag fantiserade jag om att jag var en karaktär i en TV-show och det slog mig att "The Truman Show" inte är så omöjlig. Oj vad jag hade varit fantastisk TV-underhållning med alla mina konstiga ideer. Sen att det inte är så sannolikt, ja det är en annan femma. Det var trevligt att vara en skådespelare i mitt egna liv, fast bara på låtsas. Jag skådespelar ofta i mitt vanliga liv, men jag går inte in och låtsas att personen är en karaktär i någonting annat. Det var skönt att vara någon annan, eller en annan typ av "varelse" eller hur man nu bör uttrycka det. Jag var trevlig och log, skrattade och skojade med mina arbetskollegor. Jag tänkte, vad bör den här personen tycka om? Sedan hittade jag på det. Det är intressant att se världen med sådana ögon, för man blir allt mer uppmärksam på andras tonfall och mening bakom orden. Ett skämt kan ha så mycket mer innehåll än man tidigare tänkt, man märker avsky man inte sett innan och min favorit, andra börjar se på dig med osäkerhet inför vem du är. Jag är vanligtvis ganska neutral på min arbetsplats, inte tråkig eller för tyst. Jag mest är där. Idag tog jag dock initiativet till att vara den folk uppskattade och detta verkade förvirra vissa, då jag var så glad.
Det är intressant med karaktärsutveckling. Idag fantiserade jag om att jag var en karaktär i en TV-show och det slog mig att "The Truman Show" inte är så omöjlig. Oj vad jag hade varit fantastisk TV-underhållning med alla mina konstiga ideer. Sen att det inte är så sannolikt, ja det är en annan femma. Det var trevligt att vara en skådespelare i mitt egna liv, fast bara på låtsas. Jag skådespelar ofta i mitt vanliga liv, men jag går inte in och låtsas att personen är en karaktär i någonting annat. Det var skönt att vara någon annan, eller en annan typ av "varelse" eller hur man nu bör uttrycka det. Jag var trevlig och log, skrattade och skojade med mina arbetskollegor. Jag tänkte, vad bör den här personen tycka om? Sedan hittade jag på det. Det är intressant att se världen med sådana ögon, för man blir allt mer uppmärksam på andras tonfall och mening bakom orden. Ett skämt kan ha så mycket mer innehåll än man tidigare tänkt, man märker avsky man inte sett innan och min favorit, andra börjar se på dig med osäkerhet inför vem du är. Jag är vanligtvis ganska neutral på min arbetsplats, inte tråkig eller för tyst. Jag mest är där. Idag tog jag dock initiativet till att vara den folk uppskattade och detta verkade förvirra vissa, då jag var så glad.
Man väljer hur man ser på andra väldigt snabbt, och intrycket man givit är svårt att ändra på. När någon ändrar på det initiellt bestämda beteendemönstret så undrar man vad som händer. DET är vad som intresserar mig.
Jag intresserar mig för fel saker.
Hare fuckfaces
Jag intresserar mig för fel saker.
Hare fuckfaces
Kommentarer
Trackback
